.. morgonfundering..
...vaknar tidigt.. ligger kvar en stund och funderar på var i livet jag befinner mig.
Från att vara omgiven av nära o kära där ingen har varit sjuk så har det nu drabbat även mig, min pappa fick en stroke här i våras och efter det så är ingeting sig riktigt likt. Jo han lever och vi har mycket att glädjas åt fortfarande... men nu börjar det även landa hos mig och det är bara att inse, han är sig inte helt lik, det är inte "min" pappa jag träffar nu förtiden även om det är han i mångt och mycket.. han har ändrat sig menalt och jag vet att det är sjukdomen som gör honom både orolig och betydligt äldre i sinnet än tidigare och detta har jag bara så svårt att "ta in" och acceptera helt och fullt men jag jobbar på det...
men att lite grann redan nu känna att man i vissa situationer blir förälder till sin förälder, då det alltid varit honom jag vänt mig till när jag behövt stöd och råd känns tungt att bära.. jo jag vet att de finns de som varit med om värre men att sörja någon som lever och i allra högsta grad är med, men ändå inte är en märkligt känsla som jag inte upplevt tidigare.. får mig bara att inse hur privilgerad jag ändå är..
så igen glöm inte bort att tala om för de du har omkring dig att du älskar dem och tala om för de du gillar när de gör något bra.. det kostar så lite och ger så mycket till den som får höra det.. ♥
Kom alltid ihåg att ni märker inte förrän föräldrarna är bort att ni skulle varit mer hos dem och hos syskonen!
