Lyssna på hela historien!!!
Jag sitter just nu i en situation som jag trivs väldigt bra med, men när jag talar om detta för mina nära och kära så blir jag ifrågesatt?... Varför ställer JAG mig frågan.. Är de inte så att om jag trivs i min situation så ska mina nära och kära vara glada för min skull... Eller?
Jag kanske inte är som många andra, kanske inte fungerar som andra.. eller så är jag väldigt 2012 och med de menar jag som många många andra men jag kan prata öppet om de?!
Jag är singel som de flesta i vår omgivning, fler än jag har även en eller fler kk... Jag har endast en.. och trivs sååå bra med de, trots jag vet att denna person har fler än mig så trivs jag, eftersom jag inte blir ifrågesatt eller pressad på vad jag känner osv... INGA som helsta krav!!.... Vi pratar o allt möjligt och jag vet att jag när som helst kan backa/avsluta och inga problem kommer uppstå från något håll..
Men varför är de så svårt för folk runt om kring att fatta att man kan vara nöjd i en sådan situation?! Självklart är de så att de finns en lång historia bakom detta och som jag tyvärr INTE kommer att dela med mig av just nu, eftersom jag vill vara "anonym"... =).... Nyfiken?
Att vara singel är kanske inget man egentligen vill vara och inget jag velat vara förrän NU!!!.. Sen får vi se hur de ser ut om ett halvår eller år, men just nu så passar de mig hur bra som helst!!
Jag får ofta höra av olika människor att jag är unik, ibland tar jag de positivt och ibland även negativt.. Att vara "för" ärlig är inte alltid uppskattat.. men jag anser att om jag är ärlig när de gäller mig själv så kan jag inte såra någon annan OCH för att vara ärlig mot andra så måste DU först vara ärlig mot DIG själv..
Folk HAR förutfattade meningar och de sårar mig.. Speciellt när de inte kan eller vill förstå att jag faktiskt är nöjd med den situationen jag befinner mig i..
