GLAM å SKRÅMA

Våga ta steget kan ibland vara väldigt skrämmande ...

är mitt i mitt livs... våga ta steget och bygga vidare...eller gå vidare ...

Jag har en känsla inom mig : att livet måste vara roligt ,spännande och att få/ge mycket kärlek av både till/från vänner familj och barn!

 

Läste en intressant artikel nyligen som jag kände igen mig på i vissa delar!!

Är det någon som känner igen sig??

Får du ofta höra av andra att du är känslig? Blir du lätt sårad och ledsen av andras kommentarer och handlingar? Då är du kanske en HSP, Highly sensitive person. 20 procent av befolkningen har detta karaktärsdrag.

 

Får du en klump i magen som sitter kvar i dagar när du har sagt ifrån till en kollega? Märker du bums när någon blir sårad av en kommentar medan andra bara pratar vidare? Då kanske du tillhör de 20 procenten som är ”högkänsliga”, ”highly sensitive persons” eller HSP på engelska.

– Det är ingen diagnos utan ett karaktärsdrag. Vissa föds med ett känsligare nervsystem, tar in fler intryck och tänker mer över dem än andra, säger Ilse Sand, dansk psykoterapeut och teolog som nyligen kom ut med boken Elsk dig selv (Älska dig själv), en guide för högkänsliga och andra känsliga själar. Hon har privat mottagning i Randers på Jylland och håller kurser och föredrag om högkänslighet.

– Högkänsliga har inget skyddande filter. Allt de upplever går rakt in. De har ofta låg självkänsla och höga krav på sig själva. I dag då stresstålighet och flexibilitet är nyckelord på arbetsmarknaden är det svårt att vara HSP.

En högkänslig person har ett djup och en närvaro som andra kan sakna. Hon kan njuta till fullo av ensamhet, men kan även vara social. Studier visar att drygt en tredjedel av de högkänsliga är utåtriktade, men upplever kallprat som frustrerande. En HSP-person får ofta god kontakt med andra, men orkar inte umgås lika länge som andra.

– En högkänslig skapar djupare kontakt på två timmar än andra kan göra på en hel kväll, säger Ilse Sand.

Den amerikanska psykologen och forskaren Elaine Aron introducerade begreppet HSP och har forskat i ämnet sedan 1991. Hon har även skrivit bästsäljaren The Highly Sensitive Person. Hennes studier visar att högkänslighet är medfödd.

– Tidigare kallades dessa människor blyga och hämmade. Begreppet ”högkänslig” är mer rättvisande.

Har man inga andra psykiska diagnoser utan bara är högkänslig kan det räcka med att gå på en kurs eller läsa en bok i ämnet för att hitta harmonin i livet, menar Ilse Sand, som själv tillhör skaran högkänsliga. Hon vet hur det är att känna sig utanför och onormal, och vara ledsen för att man inte orkar vara lika aktiv som många andra.

– Ett av de viktigaste stegen för att få balans är att våga säga ifrån. Förklara för omgivningen att så här fungerar jag och jag orkar inte vara ”på” så lång tid i taget.  

En högkänslig person blir lätt utmattad efter ett möte som varar länge eller när det är stressigt. Det blir för många intryck i nervsystemet.

– En HSP är inte empatisk i alla lägen. Vid överstimulering kan hon få utbrott eller bli svår att vara tillsammans med. Det beror på att högkänsliga registrerar fler nyanser och tar in saker på ett djupare plan. Ett sätt att hantera det är att tänka på att kvalitet är viktigare än kvantitet. En högkänslig kanske inte hinner med lika mycket som andra, men får ut mer av det hon gör.

HSP-personer känner ofta oro och har en tendens att tänka för mycket. Det tar på krafterna att ha sinnena vidöppna hela tiden och alltid analysera allt. 

– Högkänslighet är på många sätt en gåva, men om man inte skapar plats i sitt liv att njuta av fördelarna med att vara högkänslig blir det tungt. Många utvecklar sin kreativitet, något som är viktigt för en HSP-person. Därför är det viktigt att få utlopp för sin kreativitet, skriva, måla, dansa, spela ett instrument, sjunga. Då får man ut känslorna ur kroppen och blir mer harmonisk, säger Ilse Sand.

I nya numret av MåBra (nr 3, 2011) kan du göra ett test för att se om du är en HSP.

Har känt på senaste tiden att jag känner mig lite deppig... Vad håller på att hända, ska jag låta de ske.. Varför är jag ledsen?.. Saknar jag någon att dela mitt liv med? Är jag där nu? Är jag beredd på att släppa in någon? Eller är de något annat? Har jag för mycket på gång helatiden? Kanske borde jag varva ner? Jag får ta och fokusera lite på detta lite under sommaren.. 

Detta året har varet väldigt mycket dansa, men nu känner jag att jag behöver pausa.

 

Vet inte om det är vädret eller alla mina funderingar som tynger mig. Jag känner att jag verkligen behöver ta en paus från mycket och många just nu. Hoppas att ett par veckors semester kan få mig att känna lusten att dansa igen!

 

 

Passa på alla och ladda era batterier, det behövs!