Villig!
Funderar på vad jag är villig att offra för ett förhållande?
Jag kände mig ofta mycket mer ensam när jag levde i en relation än vad jag gör nu. Visserligen fanns barnen alltid runt mig som jag saknar idag, men relationsmässigt så var jag mer ensam.
En vanlig lördag med huset fullt av barn och mina vänner, vi grillar tjatar och myser, då mår jag verkligen som bäst. Jag tänker verkligen att jag är tacksam för att just jag har så fina vänner. Om jag skulle träffa en man som inte känner sig hemma i just det, så skulle det aldrig fungera eller?
Kommentarer
Trackback
